27 november 2012

Vad ska vi göra med oss som inte passar in i det fyrkantiga systemet att definiera problem?

Jag fick tips om en uppsats, Upplevelser av psykoterapi vid anknytningstrauma, av Kristiina Nyman. Läste den med intresse och insåg hur mycket jag önskar mig den här sortens studier, eller överhuvudtaget den här sortens texter. Som har fokus på berättelser om anknytningstrauman, och hur det kan gå till att läka dem i vuxen ålder. Vilken betydelse det kan ha för människor, hur livet påverkas på olika sätt. Sånt. Jag har saknat det, haft svårt att hitta texter om det, framförallt akademiska texter. Så jag blev glad för denna uppsats.

Förutom informanternas berättelser och analysen och diskussionen utifrån dem, har Nyman bra sammanfattningar av teorierna, och hon kopplar dessutom ihop dem med verkligheten, tex genom att reflektera över det problematiska i att komplex PTSD inte finns som en officiell diagnos.


"Eftersom de tre kardinalsymtomen på s.k. komplex PTSD som ofta blir följden av anknytningstrauma – somatisering, dissociation och bristande affektreglering – ännu inte finns  samlade under en och samma diagnos i DSM-systemet (Courtois & Ford, 2009) är risken stor  att problematiken utifrån anknytningstrauma förbigås om kunskapen kring dess effekter och  uttryck är bristande hos behandlare.
/.../
Vikten av att, som behandlare,  ha med sådan kunskap vid bedömningssamtal och att i behandling förhålla sig öppen för att  nya sammanhang och minnen kan dyka upp eller förändras allteftersom terapin fortskrider  kan inte nog betonas. Än mer i och med ökade krav på speciellt utformade behandlingar för  specifika psykiatriska sjukdomstillstånd baserade på de symtom och beteenden som är  aktuella för stunden."



Ibland är det bara så innerligt skönt när nån sätter ord på det man själv tänkt på och försökt formulera. Och dessutom någon som är lite bättre uppdaterad och har bättre koll på det teoretiska. Har i och för sig redan hört att komplex PTSD inte kommer finnas med i den nya upplagan av DSM heller, men jag har inte förstått hur man resonerar. Efter den här förklaringen förstår jag bättre:


"Inför den senaste revideringen av diagnosmanualen DSM - Diagnostic and Statistic Manual of Mental Disorders – gjorde gruppen som arbetade kring trauma, PTSD Working Group for DSM-IV, en sammanställning av samlade kliniska erfarenheter och forskning kring behandling av människor med psykiskt trauma (Courtois & Ford, 2009). Gruppen fann att patienter som utsatts för kumulativ psykisk traumatisering alt. multipla traumatiserande stressfaktorer genom övergrepp och/eller känslomässigt övergivande under en utvecklingsmässigt känslig period av nära släkting alt. andlig ledare eller annan inflytelserik och känslomässigt betydelsefull vuxen, uppvisade tre kardinalsymtom – somatisering, affektiv dysreglering och dissociation. Då dessa symtom inte ryms fullt ut i den vanliga PTSDdiagnosen föreslog gruppen ytterligare en diagnos som de kallade ”Komplex PTSD” (Complex PostTraumatic StressDisorder). I slutinstansen beslutades dock att det var svårt att få in en sådan diagnos inom de befintliga diagnoskategorierna då symtomen inte kan underordnas vare sig ångesttillstånden, de dissociativa tillstånden eller personlighetsstörningarna eftersom symtomen överbryggar alla dessa kategorier. 

Van der Kolk (i Courtois & Ford, 2009) säger: 
…these patients do not have a diagnostic home, and therefore there is no real possibility that organized psychiatry and psychology can study people with complex trauma in a coherent fashion. As long as the various symtoms from which traumatized individuals suffer are relegated to seemingly disconnected diagnoses such as PTSD, ADHD, bipolar illness, attachment disturbances, borderline personality disorder, and depression, it will be very difficult to systematically and scientifically study the full range of possible interventions to help human beings with complex trauma histories gain control over their lives. Clinicians attempting to describe and understand the problems confronting patients who have complex trauma histories have to go beyond the standard interview measures and diagnostic categories provided by the psychiatry profession (s.463-464)."


Det finns stora faror med att ha en vård där det finns så stort fokus på symptom och ett fyrkantigt diagnossystem att man missar det som finns bakom. Och även om man kan skriva så det låter hur vettigt som helst att man ska se på sammanhang och hur det är just för individen, är det inte precis självklart att det är så i praktiken. Det är inte ens självklart att det finns utrymme för det, varken i bedömningar eller i behandlingsutbudet.

Jag har tidigare skrivit lite om farorna med att behandla människor med komplex PTSD som om de hade enkel PTSD, för det är så stor risk att man skadar. Det är så viktigt att säga det. Igen och igen. Att det är skillnad. Men förutom de problematiska i att människor med komplex PTSD riskerar att diagnosticeras som om de har (bara) PTSD, finns det en del som inte uppfyller diagnoskriterierna för PTSD även om de har en komplex traumatisering eller ett anknytningstrauma de skulle behöva vård för. Vad händer med de människorna, har de chans att få traumainriktad behandling överhuvudtaget? Jag är inte så säker på det.

Tex i den här studien finns det saker som talar för att det istället blir ett glapp. Där patienter ser det som att de mår dåligt pga trauma, och där behandlarna möter dem utifrån den diagnos de ligger närmast.

Jag tror inte det blir så bra vård så, om man tittar med så fyrkantiga glasögon på problemen att man kan missa det centrala. Jag tror inte det blir effektiv eller billig vård heller, eller vad man nu värderar högst.

Läs uppsatsen, den är bra.

*

Jag skriver inte så mycket här nu. Har svårt med koncentrationsförmågan. Jag är trots allt sjuk. Ibland betyder det att jag är helt ur funktion. Inte bara de flesta timmarna, utan alla. Det blir inte något skrivet då. Men jag kommer tillbaka. Skriver mer senare. Om du inte vill missa inlägg är det lättaste sättet att följa bloggen via Facebook. Klicka på "gilla" och se till att "visas i nyhetsflödet" är ikryssat, så får du meddelande när det finns nya inlägg.



Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.

1 kommentar: