31 maj 2013

Saker jag önskar att psykiatrin lärde ut. Del 8. Det kan bli bättre.

Vad jag önskar att man lärde ut: Det är inte hopplöst. Det finns alltid med att göra, mer att prova, fler vägar att testa. Det kommer inte alltid kännas så hemskt som det gör nu. Det behöver inte alltid vara lika omöjligt som det är nu. Det kan bli bättre.


Exempel på saker som förmedlar motsatsen:

  • Behandlare som stämplar en som hopplös, svårbehandlad, eller kronisk, (utan att förklara att kronisk inte behöver betyda att det är lika illa varje dag resten av livet).
  • Behandlare som är tydliga med att de inte förstår sig på en, eller öppet ger upp att försöka hjälpa en, utan att skicka en vidare till någon annan.
  • Behandlare som suckar djupt om man själv har förslag på vad som kan hjälpa, oavsett vad det är.
  • När det bara fokuseras på problemen, symptomen och det som är mörkt och tungt. När man inte får hjälp att ana att det kan finnas något annat, bortom det som är jobbigt och när ingen ens försöker säga att det kan bli bättre.
  • Att bli behandlad som ett problem, inte som en människa med problem. 
  • När ingen vikt läggs vid de styrkor man har, eller ens frågar om dem.
  • När inga behandlare kommer ihåg att säga att det var bra att man inte dog, efter ett självmordsförsök. Och när ingen kommer ihåg att säga att det var bra att man inte dog, eftersom det ger en chanser att hitta ett liv som är bättre och lättare att hantera än det man har nu.
  • När man inte blir beviljad behandling eftersom det klassas som "inte lönt" att lägga resurser på en.
  • När behandlare rakt ut säger att de inte tror att man kommer överleva.
  • När behandlare inte orkar hoppas för ens räkning, när man själv inte klarar att göra det.
  • När det är tydligt att ingen vill ha ansvar för en, att ingen vill ha en på sitt bord, och att det inte heller är någons ansvar att se till att reda upp vem som faktiskt har ansvar för ens vård.
  • Att det i så stor utsträckning är ok att ha patienter som ramlar mellan stolar, och som blir utan vård, utan att ens stå i kö till någon vård, trots att de är definierade som patienter hos psykiatrin.
  • När man skickar svårt självskadebenägna patienter till rättspsyk.
  • När det blir svårare och svårare för komplexa fall att få vård, för att det skapats ett system där det är mer lönsamt att behandla enklare problem.



Exempel på vad man kan göra:

  • Säg att det kan bli bättre, även om patienten inte verkar mottaglig för den informationen.
  • Försök att berätta vilka saker som finns att göra. Att det finns mediciner och behandlingar som ni inte testat än. Att det finns andra åtgärder som kan hjälpa en att få ett bättre liv, även om ingen medicin hjälper eller om man inte orkar med eller vill gå i samtal. Var så konkret som möjligt, och förklara vilka saker som går att prova, som kan göra saker bättre.
  • Undvik att säga till patienter att de ska försöka tänka positivt, fokusera på det som ändå är bra, eller liknande repliker. Hade hen klarat det hade hen säkerligen gjort det. Är det rimligt att tro att det skulle hjälpa att fokusera på det som är bra, behöver patienten förmodligen hjälp att hitta sätt att göra det. Hjälp hen med det, eller strunta helt i temat. Såna repliker riskerar alltid att tas emot som om du ber någon rycka upp sig, och har man problem nog för att vara ett fall för psykiatrin lär lite enkelt uppryckande inte räcka särskilt långt.
  • Om du tror att en patient är hopplös, obotbar, obehandlingsbar eller kommer ta livet av sig vad du än gör, säg inte det till hen. Du vet inte om du har rätt, och även om du skulle ha det finns det ingen mening med att släcka det sista hoppet någon kan ha, och som skulle kunna användas för att förändra något.
  • Känner du dig uppgiven eller tröstlös inför att behandla en patient, dölj det så mycket du kan. Det är inte patientens roll att orka med dina känslor, speciellt inte när de handlar om att hen är svår att ha att göra med.
  • Försök komma ihåg att varje patient är en egen människa, inte en typisk representant för en grupp. Att hen bär på mer än du vet, även vad gäller styrkor, möjligheter och positiva sidor.
  • Uppmuntra patienten till att tänka på vad hen behöver och vad hen tror skulle kunna hjälpa.
  • Försök förmedla till patienten att du tycker att det är bra att hen finns, att hen inte ger upp, att hen inte dör. Försök förmedla det även om du innerst inne är helt likgiltig för det.
  • Försök må tillräckligt bra i dig själv och i ditt jobb för att kunna uppbringa empati nog för att i alla fall bry dig om ifall patienter dör eller inte.
  • Om du inte förstår dig på eller klarar av att behandla en patient, försök att skicka vidare hen till någon som skulle kunna klara det bättre. Tycker du inte det är ditt ansvar att hjälpa hen, eller om du inte har möjlighet att göra det, försök skicka vidare hen till någon som kan göra det.
  • Försök undvika att bara släppa taget om patienter, låta dem gå med ingen vård alls och månader mellan återbesöken. Försök ta ett ansvar för patienter som behöver hjälp.
  • Skapa ett system där även svåra fall får utrymme, och där mottagningar kan tjäna på att hjälpa just dem, istället för att förlora på det rent ekonomiskt.
  • Informera om patientorganisationer, forum på nätet och liknande, där patienter kan träffa andra som har liknande problem och hitta stöd, kanske också hopp när de ser att andra klarat sig.
  • Testa att säga "Jag förstår att det känns hemskt att ha det som du har det nu. Och jag har mött andra som mått så, men som mår bra nu."
  • Testa att säga "Bara om du överlever får du en chans att må bättre än nu, och jag önskar verkligen att du ska få den chansen, för jag vill att du ska få ha det bra."
  • Testa att säga "Ge inte upp. Det är värt kampen."
  • Testa att säga "Det blir bättre."






Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.

4 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera