18 september 2013

En vård som struntar i hur man mår. Hur ska man kunna börja må ok där?

Nästa vecka har jag avslut med min gamla terapeut. Jag tänker mycket på den terapin vi hade, som ligger ett par år tillbaka i tiden. (Ja, jag vet att man brukar ha avslutet innan man slutar, men nu är det inte så i detta fallet.) Och idag när jag bär den där historien om våldtäkten på piva nära under huden tänker jag på det enkla, det stora. Det jag önskar att alla inom psykiatrin såg som självklart.

Hon betedde sig envist som om jag hade ett värde, det var så jag började tro på det. Att jag var värd nåt.

Hon var rädd om mig och gjorde vad hon kunde för att inte skada mig, och när hon ändå gjorde det tog hon ansvar för sina handlingar och försökte hjälpa mig att bli trygg igen. Då kunde jag lära mig att det inte är ok att skada mig.

Hon lyssnade på mig och trodde på det jag berättade, hon lät mig finnas med mina ord, tankar och känslor. Först då började jag på allvar tänka att jag fick ta plats, fick vara jag, med det jag bär på.

Hon lät mig behöva hjälp, och behöva henne. Det var så det slutade kännas farligt att ha behov, när jag kunde få.

Det fanns en massa annat också. Ord, behandlingsplaner, terapeutiska redskap. Ni vet, allt det där. Men det viktigaste. Det fanns där, i det enkla, det som verkar vara så svårt, det som så ofta glöms bort. Det viktigaste, som jag önskar att alla behandlare hade med sig.

Det som hände på piva. Det säger motsatsen. Att låta en patient bli skadad medan hon är i vård, och sen inte ta det på allvar. Det säger: det spelar ingen roll om du skadas. Det säger: du har inget värde för oss, vi struntar i hur saker blir för dig.

Det är kanske därför nyheten fastnar i mig, för att det är det jag hör. Det kanske fastnar för att det är så omöjligt. En vård som struntar i hur man mår. Hur ska man kunna börja må ok där?


2 kommentarer:

  1. Åh, visst är det så. Att bli bemött som en människa som mår dåligt, en människa som har ett värde, är så otroligt viktigt. Det gör sådan skillnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det spelar verkligen roll.

      Radera