6 november 2012

Titlar och yrkesgrupper.

Jag vet inte hur många gånger jag gått vilse i vård- och myndighetsdjungeln. Vilka titlar som betyder vad, och vem som har ansvar för vad, är inte precis något som man blir informerad om. Jag vet inte om det förväntas av mig att jag ska förstå det automatiskt, eller om det tvärtom förväntas att jag inte ska ha ett behov av att veta sånt som vilken utbildning olika människor jag ska lämna ut mig till har. Den allmänna inställningen brukar vara att jag ska känna full tillit till alla oavsett allt, så jag antar att det där med utbildningsgrad är något som inte anses spela nån roll för mig. Det viktiga är ju att jag litar på systemet.

Tyvärr gör jag ju inte det, litar på systemet. Och att veta vem som har vilken utbildning har blivit ett sätt för mig att veta vad jag kan förvänta mig av olika människor jag möter. Vad de borde kunna, vad som är deras område. Och jag vet inte hur många gånger jag googlat och googlat för att få bättre koll.

Nu har jag samlat ihop lite information. Gjort en liten guide. Skrev den för ett annat sammangang, men tyckte den kunde passa här också. Tyvärr blir inte layouten den bästa när jag flyttar över den till ett blogginlägg såhär bara, men det går i alla fall att klicka på någon av titlarna i listan nedan, för att komma direkt till informationen om just det. Eller så kan man bara scrolla neråt, så kommer allt efterhand.

Hittar du några faktafel får du mer än gärna höra av dig till mig så jag kan rätta till det.







Att en yrkestitel är legitimerad innebär att man måste ha gått en viss utbildning (och för vissa titlar ska man också ha klarat av en praktisk tjänstgöring som ligger efter själva utbildningen). Efter att ha klarat utbildningen ska man ha sökt och fått legitimationen av Socialstyrelsen. Först därefter får man använda sig av titeln.

Legitimationen innebär att samhället ansvarar för den som jobbar i yrket, och kan varna personen om hen inte beter sig korrekt, och också ta ifrån någon sin legitimation om hen inte sköter sitt yrke på ett acceptabelt sätt.

Någon som blivit fråntagen sin legitimation eller aldrig fått legitimation i yrket har inte rätt att använda yrkestiteln.

De som är legitimerade har bla skyldighet att skriva journal och att rapportera skador som uppstår i vården.
För att bli läkare går man en 5,5 år lång utbildning. Under de åren är det både teoretiska studier och praktik där man möter patienter. Läkarutbildningen är inriktad på kunskap om hur människor fungerar och kan bli sjuka fysiskt, men det ingår någon enstaka kurs i psykiatri.
Efter utbildningen har läkare en period med allmän tjänstgöring, som ska vara minst 18 månader. Under den allmänna tjänstgöringen får läkaren chans att fördjupa sina kunskaper i praktiken. Inom psykiatrin kan man ofta träffa AT-läkare inom slutenvården. De arbetar då inte självständigt, utan tillsammans med en legitimerad läkare. I AT-perioden ingår det att tjänstgöra 3 månader vid en psykiatrisk klinik.

Efter AT-perioden gör läkarna ett prov, och först efter det blir de legitimerade läkare och har rätt att arbeta som läkare på egen hand. Redan när läkarutbildningen är avklarad har man rätt att kalla sig läkare, men inte förrän man är legitimerad får man arbeta på egen hand.
Som legitimerad läkare kan man specialisera sig. För att bli specialiserad krävs minst 5 år då man jobbar som läkare parallellt med att man studerar sitt specialområde. En ST-läkare är alltså någon som håller på att specialisera sig. Hen är legitimerad läkare och har rätt att arbeta på egen hand, men är inte färdig med sin specialisering.

Det finns läkare med många olika specialiseringar. Man möter ofta specialister i allmänmedicin (allmänläkare), eftersom det är de som brukar jobba på vårdcentraler.

De specialiseringar för läkare som finns inom området psykiatri är: psykiatri, barn- och ungdomspsykiatri, beroendemedicin och rättspsykiatri. Vill du veta mer om de olika inriktningarna kan du besöka följande hemsidor:
Svenska psykiatriska föreningen
Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Svenska rättspsykiatriska föreningen
Svensk förening för beroendemedicin
Är en läkare som fullgjort sin specialistutbildning inom psykiatri. Hen ska ha teoretisk kunskap om och praktisk övning i att bedöma olika psykiska problem, och ha kunskap om hur problemen uppkommer. En psykiater ska också kunna behandla patienter med medicin, ECT, och med samtal.

I specialistutbildningen inom psykiatri ingår steg 1-delen/ basutbildningen i psykoterapi (se mer om det nedan), och en psykiater kan därmed ha terapi med patienter, om hen har handledning. En psykiater som inte också är leg. psykoterapeut har inte rätt att självständigt bedriva psykoterapi.
För att bli sjuksköterska krävs tre års studier på högskolenivå. Inom utbildningen har man teoretiska studier och praktik. Huvudämnet på utbildningen är omvårdnad, vilket också är sjuksköterskans ansvarsområde. En sjuksköterska ska vara den som ser till att patienten blir väl omhändertagen, hen ansvarar även för den medicinska omvårdnaden.

I utbildningen ingår för det mesta någon kurs i psykiatri, och många sjuksköterskestudenter har några veckors praktik inom psykiatrin.
Sjuksköterskor kan välja att vidareutbilda sig inom ett specialområde, tex psykiatri. För att få specialisera sig krävs att man har yrkeserfarenhet, dvs att man först jobbat några år som sjuksköterska. Specialistutbildningen inom psykiatri är ett år, och ska göra att hen får ökade kunskaper om psykiska problem, sjukdomar, och psykiatrisk omvårdnad.

En del sjuksköterskor som jobbar inom psykiatrin är specialistutbildade inom psykiatri, andra inte.
För att bli psykolog ska man utbilda sig på psykologprogrammet, som är 5 år långt. I den utbildningen ingår teoretiska studier och praktik. I slutet av utbildningen har man terapi med egna patienter under handledning.

I utbildningen till psykolog ingår steg 1-delen/basutbildningen i psykoterapi. En psykolog kan därför bedriva psykoterapi om hen har handledning, men har inte rätt att bedriva terapi självständigt.

För att bli psykolog krävs att man under utbildningen själv går i terapi.

Under utbildningen till psykolog får man kunskap om bla utvecklingspsykologi, neuropsykologi, grupp- och organisationspsykologi. Man lär sig hur friska människor fungerar psykiskt, och får kunskaper så man kan utreda, diagnosticera och behandla olika psykiska problem och sjukdomar.
Efter avslutad utbildning har psykologer ett års praktisk tjänstgöring i psykologarbete. Då jobbar man under handledning. Under denna tid är det ok att kalla sig psykolog, men det är först efter avklarad PTP man kan få sin legitimation och ha rätt att självständigt jobba som psykolog.
För att bli psykoterapeut måste man först ha läst det som kallas steg 1/ basutbildningen i psykoterapi. Den är en del av psykologprogrammet och av specialistutbildningen om man ska bli psykiater, men den kan också läsas fristående av dem som har utbildning och yrkeserfarenhet som socionom, läkare, sjuksköterska, tandläkare, präst eller skötare inom psykiatrisk vård. Basutbildningen är tre terminer på halvfart.

Efter basutbildningen måste man jobba minst 2 år och bedriva terapi under handledning, innan man kan påbörja steg 2-utbildningen/ psykoterapeututbildningen. Den delen av utbildningen är tre års halvtidsstudier. Efter att den är avslutad kan man få legitimation.

I utbildningen till psykoterapeut ingår teoretiska studier, psykoterapi under handledning, och man måste också själv gå i terapi. Psykoterapeuter är experter på att behandla relationsproblem eller psykiska problem med psykologiska metoder.
Efter basutbildningen får man lov att bedriva psykoterapi om man har handledning. Ibland kallas terapeuter med den kompetensen för Steg 1-terapeuter. De är inte legitimerade och får inte bedriva terapi självständigt.
Psykodynamisk terapi är en av de största terapiinriktningarna. Man kan gå både i kortare behandling och under flera år. Enligt psykologilexikonet hos psykologiguiden.se är huvudprinciperna i psykodynamisk terapi:

"Man bejakar och utforskar känsloreaktioner, söker inte komma ifrån dem. Man söker komma underfund med varför det är vissa saker som man undviker att möta eller ta tag i. Man identifierar återkommande tankemönster och prövar deras giltighet. Man tar upp och kommer till rätta med upplevelser i ens tidigare liv. Man tar upp och går igenom typen av relation som man har till viktiga personer i ens liv. Man diskuterar också hur relationen mellan terapeuten och anlitaren utvecklas över tid."
Kognitiv beteendeterapi är också en av de största terapiinriktningarna. Denna terapiformen fokuserar på att med träning lära sig bryta och byta ut tanke- och beteendemönster som gjort att man inte mått bra. Det är ofta ganska korta behandlingar, mellan 10 och 20 gånger är vanligt.

KBT är ett ganska brett fält som kan innehålla olika inriktningar, där man jobbar med olika metoder. De huvudsakliga riktningarna inom KBT kan sägas vara tre olika.
En där man har metoder och tekniker hämtade från beteendeterapi, som utvecklats till att även innefatta kognitiva metoder. Där är fokus att hitta strategier att handskas med sitt vardagliga liv.
En annan riktning har metoder och tekniker hämtade från kognitiv psykoterapi, men där man utvecklat så att även beteendeträning ingår. Där är mer fokus på tankemönster, och att förändra dem och därigenom förändra sitt mående.
Den tredje inriktningen har metoder och tekniker med fokus på acceptans, att icke-dömande observera sina tankar och känslor. Denna inriktningen har starka influenser från buddhistisk filosofi.

Kognitiv psykoterapi är en annan terapiinriktning än kognitiv beteendeterapi (även om de har vissa likheter).
De inriktningar som finns om man ska bli legitimerad psykoterapeut är: psykoanalytisk/psykodynamisk individualpsykoterapi, kognitiv psykoterapi, beteendeterapi, kognitiv beteendeterapi, familjeterapi, gruppsykoterapi, barn-föräldraterapi och existentiell terapi. Vill du läsa mer om olika inriktningar hittar du länkar här: www.samradsforum.se/intresseforeningar.htm
Utbildningen till psykoterapeut håller på att göras om. Enligt förslaget ska det bli en sammanhållen utbildning på fyra terminer, som ska vara möjlig att söka för fler än utbildningen hitintills varit öppen för. Eftersom den nya utbildningen inte finns i praktiken än, kan du räkna med att alla leg. psykoterapeuter du möter än så länge är utbildade enligt det äldre systemet.
För att bli arbetsterapeut krävs en utbildning på tre år, där teoretiska studier och praktik ingår. Efter examen kan man få legitimation.

En arbetsterapeut jobbar med att hjälpa människor som har nedsatt förmåga att hitta sätt att klara av dagliga aktiviteter. Tillsammans med patienten utreder man och letar efter möjligheter att klara arbete, vardagssysslor och fritidsaktiviteter. Inom psykiatrin kan det handla om att hjälpa patienter att hitta motivation, mål, och sätt att uppnå det man önskar.
För att bli fysioterapeut krävs tre års utbildning. Efter utbildningen kan man bli legitimerad. Fysioterapeuter är specialiserade på rörelseförmåga, och behandlar olika sorters funktionsnedsättningar i rörelseförmågan. Det kan tex handla om att man har stela leder, svaga muskler, eller behöver hjälp för att återfå så mycket rörelseförmåga som möjligt efter en operation eller något annat sjukdomstillstånd. Behandling kan också handla om att patienter lär sig att handskas med sin smärta och funktionsnedsättning på sätt så att det begränsar livet så lite som möjligt.
De fysioterapeuter som jobbar inom psykiatrin brukar vara utbildade i och jobba med basal kroppskännedom. Det är en metod där man genom enkla rörelseövningar vill öka medvetenheten om och närvaron i kroppen, och också förbättra förmågan att vara närvarande i nuet.

En kurator är för det mesta utbildad till socionom, men kan också vara beteendevetare. (Se information nedan). Hen kan ha vidareutbildning i socialt arbete eller socialt behandlingsarbete, men det är inte alltid så. Många kuratorer har steg 1-delen av utbildningen till psykoterapeut, och de som har det får lov att bedriva terapi under handledning. En person som har avslutat även andra delen av utbildningen till psykoterapeut och fått legitimation brukar inte kallas kurator, eftersom psykoterapeut är en titel som både har mer status och tydligare definierar personens kompetens.

Kuratorer kan jobba med samtal, tex i form av stödsamtal. De kan också ha som uppgift att tillsammans med en patient prata om livssituationen i stort och se vilket stöd personen skulle kunna behöva för att klara av sitt liv, och hjälpa till i kontakten med myndigheter eller andra som är ansvariga för det stöd som patienten behöver.
För att utbilda sig till skötare kan man gå vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet. Det finns också motsvarande utbildningar på komvux eller inom yrkeshögskolan. Skötare jobbar ofta inom slutenvården, men kan också jobba inom öppenvård eller hemma hos människor, då i form av boendestöd.

Skötare jobbar med att hjälpa patienter att hitta sätt att klara av sin vardag. Det kan vara genom samtal, men också genom att tillsammans göra vardagliga saker som att laga mat, gå till affären, eller hjälpa patienten att komma igång med aktiviteter. Skötare har ett ansvar för att patienten ska få daglig omvårdnad och klara av hygien och liknande. Ibland genom att hjälpa någon att tex tvätta sig eller klä på sig, men oftare genom att hjälpa personen att hitta kraft och motivation att göra det själv.
Det finns flera olika utbildningar inom yrkeshögskolan eller på högskolenivå för att utbilda sig till läkarsekreterare. Läkarsekreterare handskas med och skriver journaler, efter att ha fått information genom diktafon. Det är alltså behandlaren som bestämmer vad som ska stå i journalen, men läkarsekreteraren kan vara den som skriver det. Läkarsekreterare brukar också vara de som har telefonkontakt med patienter, och ibland personal eller myndigheter. Ibland har läkarsekreterare ansvar för receptionsarbete, kassahantering och att hantera remisser.
Är andra titlar som kan användas istället för läkarsekreterare, men innebär samma sak.

Terapeut betyder helt enkelt "behandlare" och är inte en skyddad eller reglerad titel. För att kalla sig terapeut behöver man alltså inte ha psykoterapeututbildning, och att någon är terapeut säger inte heller något annat om vad personen har för utbildning.

Inom psykiatrin används terapeut ibland för att beteckna en person som sysslar med någon form av samtal. Det behöver inte vara terapi, det kan lika gärna vara stödsamtal med en kurator eller någon annan form av samtal.

Terapeut kan användas sammansatt med något annat, tex parterapeut, familjeterapeut, gestaltterapeut eller anhörigterapeut. Ibland är det ett slarvigt sätt att definiera en psykoterapeut med en viss inriktning, men det kan lika gärna stå för något annat. Det enda man kan utläsa av titlar som är byggda utifrån att sätta ihop något med -terapeut är vad personen anser sig jobba utifrån. Om man ska veta något om vad personen har för utbildning eller erfarenhet måste man kolla upp det. Att någon är terapeut betyder som sagt inget särskilt.
Man kan inom utbildningen till psykoterapeut bli specialiserad inom KBT. Det är inte synonymt med att vara en KBT-terapeut. Vissa med den utbildningen och den inriktningen kallar sig KBT-terapeuter, men det är fortfarande bara psykoterapeut som är en skyddad titel och säger något om utbildningen. KBT-terapeut är inte en skyddad titel, och kan därför användas av vem som helst som anser sig jobba med KBT.

De senaste åren har det gjorts en stor satsning på KBT inom vården, där denna behandlingsform subventionerats kraftigt. Det är inte bara psykoterapeuter med KBT-inriktning som ingår i satsningen. Man har satt en gräns på att fem veckors vidareutbildning är minimum för att man ska få ta del av subventionerna, men det har visat sig att vissa landsting vidareutbildat personal under kortare tid än fem veckor, och att dessa personer då presenteras som KBT-terapeuter inför patienterna (även om de inte får några extra pengar för de behandlingar de ger).

Att någon är KBT-terapeut betyder alltså inte att personen är psykoterapeut. Det innebär också att KBT-terapeuter står utanför systemet psykoterapeuter har där de som bara gått en del av utbildningen måste ha handledning för att få bedriva terapi eller där någon kan bli fråntagen sin legitimation och titel om hen inte utför behandlingar som är ok.
Att någon är certifierad (tex certifierad samtalsterapeut) betyder att personen gått någon kurs eller utbildning där man efter genomförd utbildning fått ett certifikat. Det säger ingenting om vad utbildningen innebär, hur lång den varit, eller vem som undervisat. För att få reda på det måste du själv kolla upp det. Certifierad är inte samma sak som legitimerad.
Att någon är diplomerad (tex diplomerad samtalsterapeut) betyder att personen gått någon kurs eller utbildning där man efter genomförd utbildning fått ett diplom som visar att man klarat just den utbildningen. Det säger ingenting om vad utbildningen innebär, hur lång den varit, eller vem som undervisat. För att få reda på det måste du själv kolla upp det. Diplomerad är inte samma sak som legitimerad.
Coacher jobbar med att hjälpa människor att nå vissa mål (som man tillsammans sätter upp), genom vägledning och uppmuntran. Från början handlade coachning mest om idrott, men det har spridit sig till att gälla även andra områden.

Det finns flera olika organisationer som utbildar och certifierar coacher, tex International Coach Federation, European Mentoring and Coaching Council och International Coaching Community. Deras utbildningar ser olika ut både vad gäller antalet utbildningstimmar och hur mycket praktik man måste göra för att bli certifierad. För att utfärda ett certifikat måste man inte tillhöra någon av de större organisationerna, och för att kalla sig coach behöver man inte ens ha blivit certifierad av någon. Det är en titel som inte är skyddad. Med tanke på detta kan det vara svårt att veta vad en coach har för kompetens. Vill man veta det får man kolla upp just den coach man är intresserad av och vad de utbildningar hen gått innebär.

För att bli socionom krävs att man läser socionomprogrammet på högskolenivå, vilket är 3,5 år långt. Det finns olika inriktningar, tex internationell inriktning eller inriktning mot socialpedagogik, men man kan också gå socionomprogrammet utan särskild inriktning och får då en bredare kompetens. Det socionomer fokuserar på är hur sociala problem uppkommer och hur de kan förändras. Socionomer kan jobba med att att behandla (tex som kurator), men kan också jobba med att utreda och handlägga ärenden inom ett visst område.
Dessa titlar är någon som jobbar inom socialtjänsten, för det mesta är det någon med socionomutbildning. De handlägger ärenden, dvs bedömer behovet av olika hjälpinsatser socialtjänsten är ansvarig för. Det kan gälla tex ekonomiskt bistånd, hjälp till barn- och ungdomar, eller människor med missbruksproblem.
LSS står för "Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade". För att omfattas av LSS kan man tex ha funktionshinder i form av utvecklingsstörning, autism , hjärnskada, fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som varar över lång tid. Har man något av dessa problem reglerar LSS vilken hjälp man har rätt till, och en LSS-handläggare är den som bedömer hjälpbehovet. En LSS-handläggare kan bli betecknad som någon av ovanstående titlar också, men jobbar bara med dem som omfattas av LSS.
Det finns ingen särskild utbildning man måste ha gått för att jobba som behandlingsassistent, behandlingspedagog eller socialpedagog. Däremot krävs det att man har utbildning. En socionomutbildning kan vara en väg, men det finns också olika utbildningar på folkhögskolor och inom Yrkeshögskolan.

Dessa yrkesgrupperna jobbar med människor som har sociala problem av olika slag. Det kan tex handla om barn som mår dåligt pga att de blivit utsatta för övergrepp eller våld, eller vuxna med missbruksproblem. Ofta jobbar man på behandlingshem eller ungdomshem, men ibland kan man jobba med människor som klarar att bo hemma. Man kan också jobba med människor som sitter i fängelse. Jobbet handlar om att med samtal (enskilt eller i grupp) hjälpa människor att hitta sätt att leva ett självständigt och bra liv på sikt.
Beteendevetenskap är ett samlingsbegrepp för de vetenskaper som är inriktade på att studera människors beteende ur olika perspektiv. De vanligaste ämnena inom detta område är psykologi, sociologi och pedagogik. Det finns utbildningar på högskolenivå som leder till en fil. mag. eller fil. kand. i beteendevetenskap. Det är akademiska titlar, som inte innebär att man har yrkesutbildning för ett särskilt yrke. Med den inriktning beteendevetare har passar deras kunskaper för att arbeta med människor. Det kan vara inom områden där man har som uppgift att tex informera, vägleda eller stötta.
En kontaktperson kräver ingen särskild utbildning. Det är inte heller något man kan jobba med på heltid, utan det är en person som tar på sig att några timmar i veckan vara stöd för någon som behöver det, mot en ersättning. Det handlar framförallt om att vara en social kontakt, man kan tex fika tillsammans, eller ta en promenad.

Kontaktpersonen ska inte vara någon som redan finns i personens vardag. Det är socialtjänsten som bedömer vem som är ok som kontaktperson. Och också om behovet av en kontaktperson finns, och hur många timmar i veckan som beviljas.
Boendestöd finns för att hjälpa människor med psykiska problem att klara av ett eget boende. Det är lite olika hur det är utformat, både vad gäller ansvarsområden, organisation och om det är gratis eller inte. Hjälpen kan handla om stöd för att klara av att göra vardagssysslor som att tvätta eller städa, men också hjälp för att ta sig hemifrån, ha sociala kontakter osv.

Boendestödjare brukar vara skötare. Se ovan för information om utbildning.
Ledsagare är en person vars uppgift är att göra aktiviteter utanför hemmet möjliga. Det kan handla om att klara av att ta sig till möten med myndigheter och vårdkontakter, eller att göra det möjligt med fritidsaktiviteter, besöka vänner eller liknande. Ledsagarservice ingår i LSS, se mer info under "LSS-handläggare" ovan.
Hemtjänst är en hjälp man kan få om man inte klarar av att ta hand om tex städning, tvätt, handling, medicinering eller personlig hygien. Boendestöd är inriktat på att hjälpa människor att göra det de har svårt för att klara, tex genom att göra det tillsammans med dem, eller hjälpa dem med motivationen. Hemtjänst kan man få beviljat om det bedöms som att man inte klarar av att utföra sysslorna oavsett vilket stöd man får.

De flesta som jobbar inom hemtjänsten är vårdbiträden eller undersköterskor, men på många håll är hemtjänsten sammanslagen med hemsjukvården, och då är det vanligare att det även finns tex sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Det finns utbildning som passar om man ska jobba som personlig assistent, på gymnasienivå med inriktning vård- och omsorg eller barn- och fritid. Det finns även motsvarande utbildningar man kan gå senare. Det är inte alla personliga assistenter som har den sortens utbildning, det kan se väldigt olika ut. Personliga egenskaper spelar stor roll, och den som ska ha hjälp av assistenten är med och bestämmer vem som passar.

Personliga assistenter jobbar med att ge stöd i vardagen åt dem som inte klarar sig själv. Det handlar ofta om att hjälpa personen med mat, hygien och att sköta hemmet, men också att göra det möjligt med jobb och fritidsaktiviteter. För att få hjälp av en personlig assistent ska man tex ha rörelsehinder eller en intellektuell funktionsnedsättning. Vem som har rätt till personlig assistent regleras av LSS, och utreds av en handläggare (se ovan).
För att jobba som personligt ombud krävs ingen särskild utbildning. Det är lämpligt att personen har kunskap om psykiska funktionshinder och hur de kan påverka människors liv. Det är också en fördel med kunskap om vilket stöd och vilken vård som existerar, hur myndigheter och vårdapparat fungerar, och hur lagstiftningen ser ut. Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vem som kan passa för jobbet.

Personliga ombud jobbar med att hjälpa människor med psykiska problem i kontakt med tex myndigheter och vård, så att personen får den hjälp och det stöd hen har rätt till. Det personliga ombudet ska inte själv ta beslut om vad som blir bra, utan bara underlätta och hjälpa, och vara ett språkrör för den som får hjälp. Hen ska också kunna vara ett stöd genom samtal, och hjälpa personen att hitta hopp om hjälp och motivation att fortsätta kämpa.
En god man är någon som utsetts att ha hand om och vara ansvarig för en persons ekonomiska eller rättsliga intressen. Det kan även finnas andra områden som en god man har ansvar för, man kommer överens om vad som gäller när någon utses. En god man får inte lov att gå emot klientens vilja.

Det finns inget krav på en särskild utbildning, men det finns olika kurser som är utformade för dem som vill ha uppdrag som god man.
För att bli handläggare finns det ingen specifik utbildning. Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vem som passar för jobbet. Handläggare har olika arbetsuppgifter, och det kan genom det vara olika krav på vilken utbildning personen ska ha. Det är också vanligt med interna utbildningar.

En handläggare på försäkringskassan har som uppgift att göra en bedömning utifrån de lagar som finns, och se till att klienterna får de ersättningar de har behov av och rätt till. När det handlar om sjukförsäkringar har handläggaren också till uppgift att kartlägga behov av åtgärder för rehabilitering, och ha kontakter med den sjukskrivne, arbetsgivare, sjukvården och andra myndigheter.

På arbetsförmedlingen har handläggaren till uppgift att hjälpa någon i jobbsökande. Om man kommer till arbetsförmedlingen efter att ha varit sjuk (tex om man blivit utförsäkrad) är handläggarens uppgift att tillsammans med personen kartlägga vilka erfarenheter och problem hen har, och vilka aktiviteter som är möjliga.
sökord: arbetsterapeut, behandlingsassistent och socialpedagog, handläggare på försäkringskassan, kurator, läkare, läkarsekreterare, psykolog, sjuksköterska, personlig assistent, personligt ombud, skötare inom psykiatrisk vård, socionom

sökord: behandlingsassistent och socialpedagog, medicinsk sekreterare, personlig assistent, personligt ombud, psykolog, sjukgymnast, skötare inom psykiatrisk vård

sökord: kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi, psykoterapiutbildning

sökord: arbetsterapeut, beteendevetare, boendestöd, god man, hemtjänst, kurator, lss, psykoterapeut, sjuksköterska, socialsekreterare, socionom
Sidor hos socialstyrelsen:

* Utbildningsgången fram till legitimation för psykoterapeuter

* Vad innebär legitimation?
Övriga sidor

* Kontaktperson SOL på Umeå kommuns hemsida

* Kurser A-Ö > Läkarprogrammet, på Karolinska institutets hemsida

* Ledsagarservice enligt LSS, på Socialförvaltningen Gotlands hemsida

* One size fits all" - KBT:s frammarsch i psykvården. Radioprogram SR P1

* Pia Björk - arbetsterapeut inom psykiatrin på sidan om arbetsterapeuter, Umeå universitet

* Psykiatriska specialiteter, på Svenska Psykiatriska Föreningens hemsida

* Specialistsjuksköterska, Psykiatrisk vård, på Högskolan Västs hemsida

* Vad är BK? på institutet för Basal Kroppskännedoms hemsida

* Vad är en terapeut? på psykologkonsulternas hemsida (sidan borttagen nu)

* Vad är skillnaden mellan psykolog, psykiater och psykoterapeut? på psykologkonsulternas hemsida
(sidan borttagen nu)



Alla sidor besökta under september och oktober 2012.



5 kommentarer:

  1. Hej! Sjukgymnaster kallas numera fysioterapeuter och det har blivit en skyddad yrkestitel, dvs de måste ha legitimation av Socialstyrelsen för att få kalla sig sjukgymnast eller fysioterapeut.

    Mvh
    L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du sa till! Har hört det, men glömt bort att fixa det i listan.

      Radera
    2. Var visst redan bland de legitimerade titlarna, men har ändrat så det står fysioterapeut nu i alla fall, hoppas resten stämmer.

      Radera
  2. Det räcker inte med steg 1 för att få kalla sig leg. psykoterapeut! du måste även ha steg 2. Har du steg 3 får du utbilda terapeuter i steg 1 och steg 2.

    Själv har jag teg 1 och får kalla mig psykoterapeut, men inte legitimerad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej. Tack för ditt förtydligande! Jag tycker inte att jag skrivit att det räcker med steg 1 för att kalla sig legitimerad. Det står tex
      "Att en yrkestitel är legitimerad innebär att man måste ha gått en viss utbildning (och för vissa titlar ska man också ha klarat av en praktisk tjänstgöring som ligger efter själva utbildningen). Efter att ha klarat utbildningen ska man ha sökt och fått legitimationen av Socialstyrelsen. Först därefter får man använda sig av titeln. "

      Däremot trodde jag inte att man fick kalla sig psykoterapeut utan legitimation, eftersom det är en skyddad titel, men du har säkert förstått det korrekt om du har utbildningen.

      Har valt att inte ta med information om vad som krävs för att undervisa eller handleda, eftersom texten i första hand vänder sig till patienter. Ska kolla igenom texten och se om jag kan justera och formulera det tydligare.

      Radera

Inlägg utvalda av slumpen